SAOL
publicerad: 2015
spränga
spränga
verb
sprängde sprängt • få att explodera; upplösa: polisen sprängde ligan – De flesta sammansättn. med spräng- hör till spränga.
| Finita former | |
|---|---|
| spränger | presens aktiv |
| sprängs (spränges) | presens passiv |
| sprängde | preteritum aktiv |
| sprängdes | preteritum passiv |
| spräng | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att spränga | infinitiv aktiv |
| att sprängas | infinitiv passiv |
| har/hade sprängt | supinum aktiv |
| har/hade sprängts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| sprängande | |
| Perfekt particip | |
| en sprängd + substantiv | |
| ett sprängt + substantiv | |
| den/det/de sprängda + substantiv | |
| den sprängde + maskulint substantiv | |
spränga sig
• överanstränga sig
Ordform(er)spränga sig
SAOB
Sökningen på sprängde i SAOB gav inga svar.