SAOL
publicerad: 2015
ställning
ställ·ning
substantiv
~en ~ar 1 sätt att stå, sitta el. ligga; position i hierarki: samhällsställning; ta ställning till (ngt) uttrycka åsikt om2 läge i pågående tävling e.d.: ställningen i matchen är 2–23 uppbyggd konstruktion: byggnadsställning – Alla sammansättn. med ställnings- hör till ställning 1.
| Singular | |
|---|---|
| en ställning | obestämd form |
| en ställnings | obestämd form genitiv |
| ställningen | bestämd form |
| ställningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ställningar | obestämd form |
| ställningars | obestämd form genitiv |
| ställningarna | bestämd form |
| ställningarnas | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
Sökningen på ställnings i SAOB gav inga svar.