SAOL

publicerad: 2015  
stänge
stänge substantiv ~t ~n 1 stängnings­anordning2 ⟨prov.⟩ stängsel
Singular
ett stängeobestämd form
ett stängesobestämd form genitiv
stängetbestämd form
stängetsbestämd form genitiv
Plural
stängenobestämd form
stängensobestämd form genitiv
stängenabestämd form
stängenasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
stänge stänget stängen
stäng·et
substantiv
stäng`e
● an­ordning för stängning av dörr, grind eller dylikt
burens stänge
belagt sedan 1651; sv. dial. stänge; bildn. till stång o. stänga
Till SO

SAOB