SAOL
publicerad: 2015
stegla
stegla
verb
~de ~t • fästa på stegel
Finita former | |
---|---|
steglar | presens aktiv |
steglas | presens passiv |
steglade | preteritum aktiv |
steglades | preteritum passiv |
stegla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stegla | infinitiv aktiv |
att steglas | infinitiv passiv |
har/hade steglat | supinum aktiv |
har/hade steglats | supinum passiv |
Presens particip | |
steglande | |
Perfekt particip | |
en steglad + substantiv | |
ett steglat + substantiv | |
den/det/de steglade + substantiv |
SO
publicerad: 2021
stegla
steglade steglat
verb
●
historiskt
spika fast (del av) en avrättad persons kropp på (hjul fäst på) påle i förnedrande och avskräckande syfte
SE
stegel
stegla någon/något
stegla någon
stegla något
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen);
fornsvenska stäghla; bildn. till ett ord motsvarande isl. stagl 'påle'; besläktat med
stag
steglastegling