SAOL

publicerad: 2015  
sting
sting substantiv ~et; pl. ~ 1 stick av nål el. insekt2 kraft, spänst
Singular
ett stingobestämd form
ett stingsobestämd form genitiv
stingetbestämd form
stingetsbestämd form genitiv
Plural
stingobestämd form
stingsobestämd form genitiv
stingenbestämd form
stingensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
sting stinget, plural sting, bestämd plural stingen
sting·et
substantiv
1 (smärtsam upp­levelse av) in­förande av något vasst i hud
SYN. 2stick 1, stygn 2, styng 1
getingsting; nålsting
han kände ett sting i foten
○ äv. om annan plötslig, obehaglig upp­levelse
hon kände ett sting av av­und
belagt sedan 1467 (Arboga stads tänkebok); fornsvenska sting; till stinga; jfr ur­sprung till styng
2 det att vara fart­fylld och handlings­kraftig
JFR snärt 3
en tidning med sting; han har tappat stinget; det är inget sting i henne längre
○ spec. i fråga om handling
han har inget sting i slaget längre
belagt sedan 1935
Till SO

SAOB