SAOL

publicerad: 2015  

stomatit

stom·­at·­it [‑i´t] substantiv ~en ~er • inflammation i munnens slem­hinna

Singular
en stomatit	obestämd form
en stomatits	obestämd form genitiv
stomatiten	bestämd form
stomatitens	bestämd form genitiv
Plural
stomatiter	obestämd form
stomatiters	obestämd form genitiv
stomatiterna	bestämd form
stomatiternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

stomatit stomatiten stomatiter

stom·at·it·en

substantiv

stomati´t

● inflammation i mun­slem­hinnan

lida av aftös stomatit

belagt sedan 1897; till grek. stom´a 'mun'

Till SO

SAOB

publicerad: 1991  

STOMATIT stom1ati4t l. sto1m- l. stωm1- l. stω1m-, r. l. f.; best. -en; pl. -er. Anm. I sht i fackspr. användes ofta den lat.-gr. formen stomatitis. Hygiea 1843, s. 416. Hylin Munn. 2: 21 (1933).

Etymologi

[jfr t. o. eng. stomatitis, fr. stomatite, nylat. stomatitis; medelst den i namn på sjukdomar vanliga ändelsen -it(is) till stammen i gr. στόμα (gen. -ατος), mun (se STOMA)]

med. inflammation i munnens slemhinna. I munnens och svalgets slemhinna kan .. förekomma en utbredd katarr (stomatit). Wretlind Läk. 5: 6 (1897). Stomatit eller muninflammation förekommer då och då hos vuxna hundar. Henricsson Hund. 119 (1923). Ibland angripes munhålan i dess helhet (av inflammationer), stomatit i egentlig mening, ibland endast .. tandköttet, då sjukdomen benämnes gingivit .., eller tungan, då den kallas glossit. Hylin Munn. 2: 20 (1933). Lindskog o. Zetterberg (1981).

Till SAOB