SO
publicerad: 2021
pudel
pudeln pudlar
pudl·ar
substantiv
pu´del 
●
typ av populär sällskapshund med riklig, ullig päls som ofta klipps efter fastställt mönster
pudelklippt; dvärgpudel; kungspudel; mellanpudel; storpudel
pudeln som dresserad cirkushund
göra en pudel
be om ursäktvanligen inför publik och på ett något förödmjukande sätt:
han gjorde en pudel och medgav att anklagelserna om skattefusk var riktiga
klok som en pudel
se
klok
pudelns kärna
se
kärna
belagt sedan 1795;
av tyska Pudel med samma betydelse, till pudeln 'plaska i vatten'; idiomet pudelns kärna (1876) efter tyska (das also war) des Pudels Kern, ur Goethes Faust 1, då Mefistofeles tvingas avslöja sitt rätta jag innanför förklädnaden till hund