STRINGENS striŋgän4s, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. stringens, t. stringenz, eng. stringency; avledn. av lat. stringens (se STRINGENT)]
om egenskapen l. förhållandet att vara stringent; särsk. liktydigt med dels: sträng följdriktighet (o. konsekvens), dels: (logisk) klarhet l. skärpa, dels: sträng noggrannhet, stundom närmande sig bet.: akribi; i sht förr äv. allmännare: oklanderlighet, korrekthet. PedT 1894, s. 579. Allmogens ekonomibyggnader bjuda i många varierande former exempel på hur ändamål, material och konstruktion med logisk stringens ge byggnaden dess karaktär. Näsström SvFunkt. 18 (1930). Hans framställningskonst präglas av klarhet och reda, och rent stilistiskt har den en stringens som fängslar. SvD(A) 1934, nr 68, s. 7. Uniformen satt inte med samma stringens på landet om lördagskvällen som framför troppen under en uppställning. Lo-Johansson Stat. 2: 177 (1937). Denna vetenskapliga stringens, denna akribi, är just vad som utmärker den svenska ordboken vid jämförelse med medtävlarna. Böök i 3SAH LXVIII. 2: 183 (1959). De journalistiska erfarenheterna återspeglas i det lätta handlaget, friskheten i språket och förmågan att skriva snabbt och ledigt utan att förlora i klarhet och stringens. Arbetet(R) 14/8 1984, s. 4.
