SAOL

publicerad: 2015  
stubba
stubba verb ~de ~t skära el. klippa kort; snagga hår; beskära hårt
Finita former
stubbarpresens aktiv
stubbaspresens passiv
stubbadepreteritum aktiv
stubbadespreteritum passiv
stubbaimperativ aktiv
Infinita former
att stubbainfinitiv aktiv
att stubbasinfinitiv passiv
har/hade stubbatsupinum aktiv
har/hade stubbatssupinum passiv
Presens particip
stubbande
Perfekt particip
en stubbad + substantiv
ett stubbat + substantiv
den/det/de stubbade + substantiv

SO

publicerad: 2021  
stubba stubbade stubbat
verb
stubb`a
ofta perfekt particip skära eller klippa (hår eller dylikt) mycket kort
stubba något (någon) stubba någon
han hade kort­klippt, nästan stubbat hår; en hund med stubbad svans
äv. med av­seende på person
hon bad frisören att stubba pojken
belagt sedan 1810
stubbastubbande, stubbning

SAOB