SAOL

publicerad: 2015  
stut
stut substantiv ~en ~ar ung oxe
Singular
en stutobestämd form
en stutsobestämd form genitiv
stutenbestämd form
stutensbestämd form genitiv
Plural
stutarobestämd form
stutarsobestämd form genitiv
stutarnabestämd form
stutarnasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
stut stuten stutar
stut·en
substantiv
kastrerad tjurkalv dvs. ung oxe
belagt sedan 1311 (som tillnamn; (vidimeringsbrev utfärdat av släktingar till fru Katarina från uppländska Steninge (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska stuter 'ung oxe eller tjur'; urspr. 'ngt av­trubbat'; jfr isl. stútr 'den trubbiga ändan av ett horn'

SAOB