SAOL

publicerad: 2015  
substantiv
sub·­stant·­iv substantiv ~et; pl. ~ • ting­ord t.ex. barn, stol, tanke
Singular
ett substantivobestämd form
ett substantivsobestämd form genitiv
substantivetbestämd form
substantivetsbestämd form genitiv
Plural
substantivobestämd form
substantivsobestämd form genitiv
substantivenbestämd form
substantivensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
substantiv substantivet, plural substantiv, bestämd plural substantiven
sub·stant·iv·et
substantiv
sub`stantiv
● typ av ord som betecknar ett ting, en varelse, en före­teelse eller dylikt
"sten" är ett konkret substantiv och "kärlek" är ett abstrakt substantiv
belagt sedan 1786; av lat. (no´men) substanti´vum 'ord som betecknar en substans, något själv­ständigt'; jfr ur­sprung till substans
Till SO

SAOB