SAOL
publicerad: 2015
supera
sup·era
verb
~de ~t • äta supé
| Finita former | |
|---|---|
| superar | presens aktiv |
| superas | presens passiv |
| superade | preteritum aktiv |
| superades | preteritum passiv |
| supera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att supera | infinitiv aktiv |
| att superas | infinitiv passiv |
| har/hade superat | supinum aktiv |
| har/hade superats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| superande | |
SO
publicerad: 2021
supera
superade superat
verb
supe´ra 
●
äta supé
någon superar (med någon)
de superade på en flott restaurang
belagt sedan 1744
superasuperande
SAOB
publicerad: 1998
SUPERA supe4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(soup- 1744—1885. sup- 1802 osv. -era 1744 osv. -éra 1926)
Etymologi
[liksom t. soupieren av fr. souper, motsv. ffr. souper, soper, till soupe, soppa, från germ. spr. (se SOPPA, sbst.1). — Jfr SUPÉ]
1) äta supé; jfr DEJEUNERA, DINERA. Lagerström Holberg Jean 8 (1744). Souperade med Lagman Lode. FoU 15: 229 (1785). I sitt hem ”äter” man i all enkelhet sin middag och sin aftonmåltid, borta ”dinerar” och ”superar” man. EHTegnér i Ydun 1870, s. 70. De kungliga och jaktklubbens övriga medlemmar supérade i stora salen en trappa upp. ActaOel. 3: 35 (1926). De ska först gå på teatern och sen supera ute. Hedberg DockDans. 262 (1955). särsk. i uttr. supera på ngt, äta supé bestående av ngt; särsk. ironiskt. Gumman höll just på att supera på en brödkant och lite svagdricka. Gullberg RomVästf. 23 (1880). Vilddjuret i hundbusan — som tack vare sitt starka koppel förhindrats att supera på de medresande gyckarna. Sparre Pikstav. 147 (1916).
2) (numera föga br.) med obj. betecknande maten; äv. bildl. Thuneberg souperade med oss ägg. Topelius Dagb. 3: 284 (1838). Hon superar kärleksförklaringar som en annan superar ostron. Dens. Vint. II. 1: 76 (1850, 1881).