SAOL

publicerad: 2015  
syfta
syfta verb ~de ~t 1 ha som syfte: ​åt­gärderna syftar till en minskning av alkohol­konsumtionen2 måtta, sikta3 rikta sig till, mena: ​han syftade inte på Eva utan på Anna
Finita former
syftarpresens aktiv
syftaspresens passiv
syftadepreteritum aktiv
syftadespreteritum passiv
syftaimperativ aktiv
Infinita former
att syftainfinitiv aktiv
att syftasinfinitiv passiv
har/hade syftatsupinum aktiv
har/hade syftatssupinum passiv
Presens particip
syftande
Perfekt particip
en syftad + substantiv
ett syftat + substantiv
den/det/de syftade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
syfta syftade syftat
verb
syf`ta
1 rikta in (före­mål eller blick) mot visst mål
JFR 2måtta, sikta 1
syftlinje; syftpunkt
någon syftar (med något)
hon syftade med pennan för att kontrollera perspektivet
belagt sedan 1690; till syfte
2 vanligen med prep.på ha som före­mål för beskrivning eller betraktelse ibland mindre tydligt
JFR anspela, avse 2, mena 2, åsyfta 1
någon/något syftar på någon/något/sats
någon syftar på någon
någon syftar på något
någon syftar på sats
något syftar på någon
något syftar på något
något syftar på sats
han förstod först inte vem hon syftade på; hon syftade på händelserna dagen innan
○ spec. i litterära samman­hang
en svårtolkad vändning som an­ses syfta på döden
○ spec. äv. i språkvetenskapliga samman­hang
det reflexiva pronomenet "sig" syftar till­baka på subjektet i samma sats
belagt sedan 1633
3 vanligen med prep.till ha som mål
JFR avse 1, eftersträva, mena 3, åsyfta 2
något syftar till något/att+verb/sats
något syftar till något
något syftar till sats
något syftar till att+verb
hennes artikel syftade till att väcka debatt; en politik som syftade till att öka lönespridningen
belagt sedan 1650
syftasyftande, syftning
Till SO

SAOB