SAOL

publicerad: 2015  

töa

töa verb ~de ~t

Finita former
töar	presens aktiv
töas	presens passiv
töade	preteritum aktiv
töades	preteritum passiv
töa	imperativ aktiv
Infinita former
att töa	infinitiv aktiv
att töas	infinitiv passiv
har/hade töat	supinum aktiv
har/hade töats	supinum passiv
Presens particip
töande

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

töa töade töat

tö·ar

verb

tö`a

1 ofta i opersonliga konstruktioner vara blid­väder ofta med tanke på där­med sammanhängande snö- och issmältning

SE tö JFR slaska 2

töande

det töar

det började töa fram på dagen

○ äv. om snö, is eller dylikt vanligen med partikel, sär­skiltbort, upp smälta

något töar (bort/upp)

något töar (bort)

något töar (upp)

snön töade bort; is­täcket töade upp

belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska thöia; jfr isl. þeyja med samma betydelse; gemensamt germanskt ord med ursprungsbet. 'vatten; väta'

2 ofta med partikelnupp få (fruset vatten) att smälta

något töar (upp) någon/något

något töar (upp) någon

något töar (upp) något

solen töade upp is­täcket

belagt sedan 1685

Till SO

SAOB

publicerad: 2010  

TÖANDE, sbst., se töa, v.1

Till SAOB