SAOL
publicerad: 2015
tal
tal
substantiv
~et; pl. ~ 1 ett matematiskt grundbegrepp som primärt anger antal; i sammansättn. ungefärligt antal nära det antal som anges av förledet: talet 2; jämna tal; udda tal; hela tal2 talande; förmåga att tala; samspråk, samtal; komma till tals med ngn få ett samtal med ngn; saken kom på tal man började tala om saken; ha talets gåva kunna tala väl3 anförande: hålla tal – I sammansättn. tal-, ngn gång tale-, tales-; de flesta sådana sammansättn. hör till tal 2.
| Singular | |
|---|---|
| ett tal | obestämd form |
| ett tals | obestämd form genitiv |
| talet | bestämd form |
| talets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| tal | obestämd form |
| tals | obestämd form genitiv |
| talen | bestämd form |
| talens | bestämd form genitiv |