SAOL

publicerad: 2015  
taxonomi
taxo·­nomi [‑nomi´] substantiv ~n vetenskaplig systematik, klassificering
Singular
en taxonomiobestämd form
en taxonomisobestämd form genitiv
taxonominbestämd form
taxonominsbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
taxonomi taxonomin
taxo·nomin
substantiv
taxonomi´
nog­grann (vetenskaplig) systematik vanligen enl. principen om över- och under­ordning; spec. om växt- och djur­klassifikationer
Linnés taxonomi
belagt sedan 1857; av franska taxonomie med samma betydelse; till grek. tax´is 'ordning' och nom´os 'sats; lag'; jfr ur­sprung till ekonom, paratax, taktik

SAOB

publicerad: 2003  
TAXONOMI tak1sonomi4, stundom -ωno- l. -onω- l. -ωnω-, r.; best. -n l. (i sht förr) -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. taxonomie o. eng. taxonomy av fr. taxonomie, bildat med oregelmässig ssgsform taxo- i st. f. taxi- av gr. τάξις (se TAXIS) o. -νομία (se -NOMI)]
(i sht i fackspr.) (om system av l. metod för) (hierarkisk) indelning l. klassificering (o. namngivning) av företeelser inom ett vetenskapligt område i kategorier; jfr INDELNING, sbst.1 1 c, KLASSIFIKATION 4 b, METOD 4, SYSTEM, sbst.1 4, SYSTEMATIK. särsk.
a) bot. o. zool. i fråga om växt- l. djurarter. BotN 1857, s. 73. Det är den deskriptiva .. botaniken (äfven kallad fytografi och taxonomi), som har till uppgift att utreda släktenas och arternas gränser och fastställa deras kännemärken, släkt- och artkaraktären. 2NF 33: 468 (1922). Då (plattmaskarna) .. äro talrika .. och deras taxonomi i motsvarande grad svår, torde det vara vanskligt för en lekman att yttra sig om ett iakttaget djurs arttillhörighet. FoFl. 1950, s. 102.
b) språkv. i fråga om språkliga enheter på olika nivåer, i sht inom strukturalismen. SvD(A) 13 ⁄ 5 1966, s. 11. Den generativa grammatiken introducerades såsom en reaktion mot den typ av strukturell språkbeskrivning som väsentligen består av att man klassificerar formella enheter (taxonomi) och beskriver enheternas distribution och variation. Sigurd Språkstrukt. 72 (1967).