SAOL

publicerad: 2015  
teoretiker
teor·­et·­ik·­er [‑e´t‑] substantiv ~n; pl. ~ person som sysslar med teorier och teoretiskt arbete
Singular
en teoretikerobestämd form
en teoretikersobestämd form genitiv
teoretikernbestämd form
teoretikernsbestämd form genitiv
Plural
teoretikerobestämd form
teoretikersobestämd form genitiv
teoretikernabestämd form
teoretikernasbestämd form genitiv

SO

SAOB

publicerad: 2004  
TEORETIKER te1ore4tiker l. te1ω-, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n; pl. = (Polyfem II. 24: 2 (1810) osv.), äv. (numera föga br., med lat. pl.) teoretici -tisi (äv. att hänföra till sg. teoretikus, Rosenstein 2: 238 (1789), Östergren (1956)); förr äv. TEORETIKUS, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. teoretici (se ovan), äv. (skämts.) -ar (Dalin (1854)).
Ordformer
(förr äv. th-. teoretiker 1810 osv. teoretikus 17881904)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. bm. teoretiker, t. theoretiker, eng. theoretician, fr. théoricien; bildning till senlat. theoreticus (se TEORETISK)]
person som, i sht inom vetenskap l. konst o. d., uppställer l. ägnar sig åt l. omfattar (viss) teori; äv. om person som uteslutande ägnar sig åt teori (se d. o. b); ofta motsatt: praktiker l. empiriker. Widegren 730 (1788). Boëthius, lika aktningsvärd praktikus som god teoretikus i den vetenskap han lärer. MoB 7: 16 (1800). Hos Nederländarnes lyckligt lottade folck funno de gamle teoretikernas läror först sin praktiska användning. Möller LbMus. 38 (1880). Hon hörde Geijer säga: ”Jag är egentligen blott en teoretiker i smärta, ty jag har själf ej erfarit den.” Montgomery-Silfverstolpe Mem. 2: 269 (1909). Heidenstam var ingen teoretiker; ifråga om bildning och beläsenhet kunde han inte tävla med Levertin. 3SAH LIV. 2: 81 (1943). Den enda sanning, som den rena teoretikern intresserar sig för, är den logiska giltigheten av implikationerna mellan den abstrakta teoriens axiom och teorem. Wedberg NLog. 2: 35 (1945). Platon är den första feministiska teoretikern. DN 17 ⁄ 5 1995, s. B1. — jfr KONST-, KUNSKAPS-, RAS-, SAMHÄLLS-, SKOL-, SKRIVBORDS-, SMAK-, SPRÅK-TEORETIKER m. fl.