SAOL

publicerad: 2015  

tillflykt

till|­flykt substantiv ~en ~er • skyddad plats

Singular
en tillflykt	obestämd form
en tillflykts	obestämd form genitiv
tillflykten	bestämd form
tillflyktens	bestämd form genitiv
Plural
tillflykter	obestämd form
tillflykters	obestämd form genitiv
tillflykterna	bestämd form
tillflykternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

tillflykt till­flykten till­flykter

till|­flykt·en

substantiv

till`flykt

1 i vissa ut­tryck (an­komst efter) flykt undan fara eller bekymmer till viss skyddad plats eller dylikt

JFR asyl

tillflykt (till någon/något)

tillflykt (till någon)

tillflykt (till något)

de tog sin till­flykt till skydds­rummen; efter hustruns död tog han sin till­flykt till vännerna

○ äv. bildligt om (tröstande) ut­väg eller dylikt

han tog sin till­flykt till spriten

belagt sedan ca 1420 (Legenden om Gregorius af Armenien); fornsvenska tilflykt; efter lågtyska tovlucht med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1flykt!!

2 skyddad plats som man söker upp för att und­gå någon fara

ambassaden blev upprors­männens till­flykt; grottan var en idealisk till­flykt

○ äv. försvagat

krogen var deras till­flykt när det var för trist hemma

○ äv. bildligt, sär­skilt om något som får en att glömma svårigheter och dylikt

tron var hennes säkra till­flykt

belagt sedan ca 1420 Legenden om Gregorius af Armenien

Till SO

SAOB

publicerad: 2004  

TILLFLYKT til3~flyk2t, r. l. f. (G1R 1: 232 (1524) osv.) ((†) n. VDAkt. 1679, nr 132, Linné Gothl. 259 (1745)); best. -en; pl. (i bet. 2) -er.

Etymologi

[fsv. tilflykt; jfr fd. thilfluct (d. tilflugt); efter mlt. tōvlucht, ssg av tō, till (se TAPTO) o. vlucht (se FLYKT, sbst.1); av TILL o. FLYKT]

1) flykt l. flyende (till ngn l. ngt för att få skydd l. hjälp vid fara l. hot o. d.); särsk. i uttr. ta sin tillflykt, förr äv. ta tillflykt l. tillflykten ngnstädes (hän), för att få skydd osv. taga till flykten l. bege sig på flykt ngnstädes (hän); äv. (o. numera bl.) med inbegrepp av att den som beger sig på flykt når en fristad ngnstädes (särsk. med adverbial angivande befintlighet); äv. i bildl. anv., i fråga om att vända sig till l. anlita ngn för att få hjälp i ett trångmål l. en svårighet (i sht förr med bestämning inledd av om, betecknande det varmed man behöver hjälp); äv. dels: förlita sig på l. (börja) hålla sig till ngn l. ngt (för att få frid l. tröst o. d.), dels: använda l. anlita ngn l. ngt l. ta l. gripa till ngt. Tvingies fördenskuld att taga min tilflycht härom (dvs. om en skuldfordran) till E(rs) Ex(cellens). OxBr. 8: 191 (1647). Froszan är .. ibland ganska halsstarrig .. om man icke tager sin tilflycht til then wälsignade Kin-kina Barken. Lindestolpe Fross. 34 (1717). De vise förmås af Medon, Apollos öfverprest, att taga tillflygt i dennes tempel. SvLittFT 1837, sp. 393. Tillflykt .. (dvs.) Flyende .. för att undgå något hotande ondt. Dalin (1854). Han tog nu sin tillflykt hos en expert i .. själsanalysen. Hallström Händ. 316 (1927). Då den helige Martin märkte, att folket ville göra honom till biskop, sprang han och gömde sig men råkade ta sin tillflykt till en gåsstia. FoF 1944, s. 147.

2) skydd l. beskydd; äv. om (person som erbjuder) fristad (se d. o. 3 slutet) l. tillflyktsort o. d.; särsk. i förb. med söka (äv. med kvardröjande bet. av befintlighet (se 1)) l. finna l. ha. G1R 1: 34 (1522). Apiarius .. bleff .. bannlyst, för hwilken Saak skull han flydde til then Romerske Påfwen .. Sozimum, som war alla skalkars och Bofwars trygge Tilflycht. Schroderus Os. 1: 658 (1635). (Kungen erbjöd) Heidrek att han thär i landet skulle hafwa frij tillflykt och säkerhet. Verelius Herv. 108 (1672). Jag finner ock at I giort en ädelmodig giärning, i det I lemnat dem en tilflycht uti edert nya Rike. Ehrenadler Tel. 546 (1723). Det ofantliga antalet .. av de djur, som framjagas ur sina tillflygter. AJourn. 1813, nr 107, s. 2. (Man) hade .. varit orolig för oss och telegraferat till alla hamnar, där man kunde tro, att vi sökt tillflykt. De Geer Minn. 1: 261 (1892). Hon finner en tillflykt hos sin mormor men också dit når förtrycket. DN 16 ⁄ 9 1994, s. 28. — jfr SOMMAR-TILLFLYKT. — särsk.

a) i mer l. mindre bildl. anv. Tu (dvs. Gud) äst mijn tilflygt ath tu doch wille beskerma mich for ångest. OPetri 2: 420 (1531). Håppet är min tilflykt. Schultze Ordb. 1201 (c. 1755). Då fann den förföljda Skaldkonsten en tillflykt på det republikanska Island, der den länge odlades och värderades. Broocman SvSpr. 76 (1810). Museibesöken .. var mina enda, mycket behagliga tillflykter undan verkligheten och vardagen. Krukovskaja RyDag. 111 (1938).

b) (†) om ngt som innebär ekonomisk(t) trygghet l. skydd l. (möjligheter till) försörjning. Att min fattighe hustru och barnn skola .. (på min fädernesgård) hafva sin tilflycht, när Gudh kallar migh. OxBr. 12: 22 (1615). En dräng har här så många tillflykter: Sillfisket vid Göteborg m. m. står honom öppet. HallFmÅ 1:18 (1796). Hans tillflykt blef att gifva musiklektioner. Landsm. VII. 1: 33 (1888).

Ssg (till 2): TILLFLYKTS-ORT. säker l. skyddad plats, fristad (se d. o. 3 slutet); äv. bildl. Möller 1: 115 (1745). (Fästningen intogs) sedan .. Soldaterne icke mera hade någon tilflygts-ort för Bomber. DA 1793, nr 166, s. 1. Då du .. återkommer till din lugna boning, finner du der en tillflyktsort mot lifwets bekymmer. Hagberg Pred. 5: 14 (1819). Under några år .. var Sandskogen min bästa och käraste tillflyktsort. Edström Mossgrönt 1: 51 (1950).

Till SAOB