SAOL
publicerad: 2015
tillstädja
till|städja
verb
‑stadde, ‑statt, ‑stadd n. ‑statt, pres. ‑städjer el. ‑städer • ⟨åld.⟩ tillåta
| Finita former | |
|---|---|
| tillstäder (tillstädjer) | presens aktiv |
| tillstäds (tillstädes) | presens passiv |
| tillstadde | preteritum aktiv |
| tillstaddes | preteritum passiv |
| tillstäd | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att tillstädja | infinitiv aktiv |
| att tillstädjas | infinitiv passiv |
| har/hade tillstatt | supinum aktiv |
| har/hade tillstatts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| tillstädjande | |
| Perfekt particip | |
| en tillstadd + substantiv | |
| ett tillstatt + substantiv | |
| den/det/de tillstadda + substantiv | |
SAOB
publicerad: 2004
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
TILL-STÄDJA, förr äv. -STÄDA, v.2, -an (se avledn.). [fsv. tilstädhia]
1) (föga br.) till II 5: låta (ngn) få l. komma i åtnjutande av (ngt), bevilja (se d. o. 7), tilldela; jfr medgiva 5. OPetri 1: 18 (1526). Så skal them och tilstädt warda vthi Foorlön om Sommaren ifrå den 1. Maij til den 1 September för en Ridh Häst aff Mijlen tiugu öre hwijt Silfwermynt. SthmStadsord. 1: 74 (1638). Den medicus han begärde, tillstaddes honom icke. 2SAH 8: 267 (1817). Nu får folket röra sig fritt och råda över sig självt. Det har till och med tillstatts fri föreningsrätt. Kämpe Konfl. 49 (1908). Lindqvist RysslSång II. 8: 26 (1934).
2) (numera i sht i högre l. vitter stil) till II 13 a: tillåta (ngt); samtycka till (ngt); äv. med indir. obj.; särsk. om Gud, särsk. med avs. på ngt ont; förr särsk. dels: låta (ngn) fara l. resa (ngnstädes (ifrån)), dels: låta (ngn) få tillträde (till ngt); äv. med saksubj. betecknande dels lag l. bestämmelse o. d., dels förhållande l. omständighet o. d.; jfr bevilja 8, medgiva 6, städja, v. 5, 6, städja till 1, tillsäga 8. G1R 1: 64 (1523). Och willom for then skul icke tilstedia Erchbisp gotstaff eller hans fader hijt i rikit igen. G1R 2: 260 (1525). Må I .. seje then Hans Kock, att effter man förnimmer, thet en hop krigsfolck skole vare församblede i Tysland vidh siösiden, terföre vij en nu ingelunde kunne tilstädie någre skep aff rikett. G1R 27: 85 (1557). (Han) bleff .. tilstadd til Samtaals medh Cardinalen, then honom wänlighen vndfick. Schroderus Os. III. 1: 39 (1635). Lägg märke till Brutus, då han tillstädjer Antonius att tala till folket vid Cesars bår. NordRevy 1895, s. 6. Ett ögonblick frestas den unge prästen att överlämna hela saken åt Herren, som tillstädjer det onda. Koch GudVV 2: 329 (1916). Någon historik i text har hvarken utrymmet eller omständigheterna i öfrigt tillstadt. Ringborg KontNorrk. 15 (1929). Lagen tillstäder icke dylikt. SvHandordb. (1966).
Avledn. (till 2): tillstädjan, r. l. f. (numera mindre br.) tillåtelse; jfr tillstädjelse. VDAkt. 1674, nr 121. Ingen regerande radja får föra krig mot utländsk fiende utan britiska styrelsens tillstädjan. NF 13: 643 (1889). jfr SAOL (1998).
tillstädjelse, r. l. f. [fsv. tilstädhilse] (numera mindre br.) tillåtelse, tillstånd; samtycke; förr äv.: överseende; särsk. i fråga om Gud; jfr tillstädjan. 1Kor. 7: 6 (NT 1526). Emedhan Sathan, igenom Gudz Tilstädjelse .. förstörer Gudz Församling på then ene Orten, så vprättar Christus sigh nye Församlingar på andre Ortar. Schroderus Os. 2: 294 (1635). (Lat.) Indulgentia .. (sv.) Tilstädielse, blödighet. (t.) Das Nachsehen. Florinus Voc. 92 (1695). De (polska herrarna) satte vid Konungens sida ett riksens råd, som alla hans mått och steg bevaka skulle, och knappast fick han utan deras tillstädjelse resa utur sin hufvudstad. Afzelius Sag. IX. 1: 71 (1859). De frestelser och anfäktningar, som efter Guds tillstädjelse vederfaras oss. Fehr Und. 270 (1894). jfr SAOL (1998).
Ssg: tillstädjelse-brev. (numera mindre br.) jfr brev 2. HC11H 4: 42 (1697). HT 1953, s. 199 (om förh. på 1600-talet).