SAOL

publicerad: 2015  
tillstånd
till|­stånd substantiv ~et; pl. ~ situation, läge; kondition: ​den skadades till­stånd är kritiskttillåtelse, med­givande​ – Nästan alla sammansättn. med tillstånds- hör till tillstånd 2.
Singular
ett tillståndobestämd form
ett tillståndsobestämd form genitiv
tillståndetbestämd form
tillståndetsbestämd form genitiv
Plural
tillståndobestämd form
tillståndsobestämd form genitiv
tillståndenbestämd form
tillståndensbestämd form genitiv

SO

SAOB

publicerad: 2004  
TILLSTÅND- tilston3d~, förr äv. TILLSTÅNDS- tilston3ds~, ssgsförled.
Ordformer
(tillstånd- 1847 (: tillståndbragta)1938 (: tillståndkommande). tillstånds- 1886 (: tillståndskommande))
Etymologi
[ssgsform till förb. till stånd, se STÅND, sbst.1 14 (c); jfr äv. t. zustande]
(numera föga br.) ss. förled i ssgr: till stånd (se STÅND, sbst.1 14 (c)).
Ssgr (numera föga br.): TILLSTÅND-BRINGA. [jfr t. zustandebringen] bringa (ngt) till stånd, åstadkomma; anträffat bl. i p. pf. -bragt; jfr tillväga-bringa. Detta .. af honom tillståndbragta verks .. förvaltning. BL 13: 331 (1847).
-KOMMANDE, n. (tillstånd- 1938. tillstånds- 1886) [jfr t. zustandekommen] bildande, grundande, förverkligande; jfr komma, v. III 2 b. Oaktat .. (bolagsidén) bidragit till många allmännyttiga företags tillståndskommande hade den dock medfört en personlig oansvarighet i förvaltningen af andras egendom. Strindberg TjqvS 5: 25 (1886). Jag tackar .. för meddelandet om sammanslutningens tillståndkommande. Ekelund Brev 2: 163 (1938).