SAOL

publicerad: 2015  
ting
ting substantiv ~et; pl. ~ 1 sak2 domstolssammanträde i lägsta instans; möte: ​sitta ting​ – I sammansättn. ting- (till 1), tings- (till 2).
Singular
ett tingobestämd form
ett tingsobestämd form genitiv
tingetbestämd form
tingetsbestämd form genitiv
Plural
tingobestämd form
tingsobestämd form genitiv
tingenbestämd form
tingensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

SAOB

Sökningen på tings i SAOB gav inga svar.