TJÄNSTE, sbst. oböjl., n., l. adv. l. adj. oböjl.
(om ä. förh.) av tjänstebrevsrätten omfattad tjänsteförsändelse; äv. (vard.) dels ss. adv.: ss. l. med sådan(a) tjänsteförsändelse(r), dels närmande sig l. övergående i predikativt adjektivisk anv.: befordrad ss. l. utgörande sådan tjänsteförsändelse. På den tiden kunde redaktionen skicka sina brev tjänste. SFS 1920, s. 1637. Ett tjänstebrev kallas numera allmänt för ett tjänste, och på kuvert tryckes detta ord, som sålunda synes ha fått officiellt erkännande. StModSpråkv. 8: 37 (1921). Han fick ett stort brunt kuvert, ofrankerat eftersom det var tjänste från länsstyrelsen. SmålP 14 ⁄ 4 1973, s. 12.
