SAOL

publicerad: 2015  

tjorva

tjorva [çår`va] verb ~de ~t • ⟨vard.⟩ komma i o­ordning

Finita former
tjorvar	presens aktiv
tjorvade	preteritum aktiv
tjorva	imperativ aktiv
Infinita former
att tjorva	infinitiv aktiv
har/hade tjorvat	supinum aktiv
Presens particip
tjorvande

tjorva till sig • ⟨vard.⟩ trassla till sig

Infinita formeratt tjorva till siginfinitiv aktiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

tjorva tjorvade tjorvat

verb

[çår`-]

● var­dagligt ofta refl. och med partikel komma i oordning om konkreta el. abstrakta förhållanden

tjorva ihop/till sig (för någon)

tjorva ihop sig (för någon)

tjorva till sig (för någon)

repet tjorvade; det tjorvade till sig för dem

belagt sedan 1949; trol. till sv. dial. kjurra 'fnurra på tråd'

tjorvatjorvande

Till SO

SAOB

publicerad: 2005  

TJORVA ɟår3va2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE.

Etymologi

[sv. dial. tjorva, trassla, göra oredig; möjl. med pejorativt j-inskott av det verb som representeras av sv. dial. kurva, sno ihop sig, nor. kurva, kröka (se KURVA, sbst., v.), i sin tur sannol. samhörigt med KURRA, v.3, l. KORRA, v.2 — Jfr TJORVIG]

(vard.) krångla l. ”strula” l. trassla; äv. opers. Stå inte där och tjorva nu! .. Jodu, vi har haft ögena på dej, och erkänn. Carlsson ÄlvTimm. 183 (1949). Efter omläggningen (inom posten) .. medgav generaldirektör Hörjel att ”det kärvat en del i övergången”. Sedan dess har det som bekant tjorvat en hel del. ÖgCorr. 24 ⁄ 5 1971, s. 4. Det sämsta är att inte ha någon att luta sig mot när det tjorvar. Expressen 17 ⁄ 10 2000, s. 18.

Särsk. förb. (vard.): TJORVA IHOP10 04. refl.: trassla till sig l. råka i oordning; äv. opers. ÖgCorr. 8 ⁄ 6 1967, s. 10 (opers.). Sladdar .. tjorvar ihop sig och är aldrig tillräckligt långa. Vi 2002, nr 5, s. 74. —

TJORVA TILL10 4. refl.: trassla till sig l. råka i oordning; haka upp sig; äv. opers. DN(A) 14 ⁄ 8 1965, s. 6. Trafiken (kan) tjorva till sig på nolltid. DN 2 ⁄ 10 1969, s. 21. Expressen 17 ⁄ 7 1991, s. 16 (opers.).

Till SAOB