SAOL

publicerad: 2015  
topp
1topp [tåp´] substantiv ~en ~ar 1 högsta del; högsta nivå; ​toppen! ⟨vard.⟩ ut­märkt!2 ett klädes­plagg​ – Alla sammansättn. med topp- hör till 1topp 1.
Singular
en toppobestämd form
en toppsobestämd form genitiv
toppenbestämd form
toppensbestämd form genitiv
Plural
topparobestämd form
topparsobestämd form genitiv
topparnabestämd form
topparnasbestämd form genitiv
2topp [tåp´] adverb • topp tunnor rasande äv. topp rasande blixtrande arg
Ordform(er)
toppadverb
3topp [tåp´] interjektion • ⟨vard.⟩ överens­kommet!, låt gå!
Ordform(er)
toppinterjektion
Till SAOL

SO

Sökningen på topparnas i SO gav inga svar.

Menade du:

topprankad  
djupandas  
toppartist  
doppardan  
tulpanvas  
deponens  

SAOB