SAOL

SO

publicerad: 2021  

traj trajet, plural traj, bestämd plural trajen

traj·et

substantiv

traj´

● sär­skilt jakt slingrande spår som djur (sär­skilt hare) lämnar efter sig när det söker efter mat

belagt sedan 1887; sv. dial. traj 'tätt tramp med små steg'; nära besläktat med tradig

Till SO

SAOB

publicerad: 2007  

TRAJ traj4, n. (SvKennelklT 1893, s. 49, osv.), äv. (numera bl. tillf.) r. (TIdr. 1895, s. 276, SvJakt 2001, s. 10); best. -et resp. -en; pl. = resp. -ar.

Etymologi

[sv. dial. traj, trampning, tätt tramp med små steg; vbalsbst. till TRAJA]

i sht jäg. om (synligt) spår som villebråd (i sht hare) lämnar efter sig; jfr SLAG, sbst.1 36, SPÅR-LÖPA, TRAMP, sbst.3 3 a. Balck Idr. 2: 56 (1887). Nu ha hundarna hunnit reda trajet och kommit till harlegan. TurÅ 1913, s. 159. Där såg ut i rågen som ett traj av harar så stora som kalvar. Nilsson HistFärs 142 (1940). (Mården) är om natten i mycket livlig rörelse under sin jakt och kan då hinna med att avsätta ett synnerligen omfattande traj. Jakten 222 (1951). — jfr HAR-, MORGON-, NATT-TRAJ.

Till SAOB