SAOL

publicerad: 2015  
tramsig
trams·­ig adjektiv ~t ~a ⟨vard.⟩ fånig, larvig
Positiv
en tramsig + substantiv
ett tramsigt + substantiv
den/det/de tramsiga + substantiv
den tramsige + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de tramsigare + substantiv
Superlativ
är tramsigast
den/det/de tramsigaste + substantiv

SO

publicerad: 2021  
tramsig tramsigt tramsiga
trams·ig
adjektiv
tram`sig
var­dagligt som (ofta) beter sig på ett larvigt och irriterande sätt med fåniga skämt, strunt­prat etc.
JFR flamsig
han blir lätt tramsig när han har druckit sprit
belagt sedan 1920

SAOB

publicerad: 2007  
TRAMSIG tram3sig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[till TRAMS o. TRAMSA, v.]
pratig l. svamlig; fånig l. fjantig; äv. dels: opassande l. oanständig, dels: oredig. Var inte tramsig nu. När han så kommer hem, är han – visst inte stygg, långt därifrån – men så slamsig och tramsig, tycker hon. Hansson SlättbH 64 (c. 1885). Förlåt att detta brev är så tramsigt, men jag har skrivit just så som tankarna i 2 timmar svängt hit och dit. Eckert-Sylwan Bismarck Brev 120 (1918). Man får värkligen säga att dylikt tal är till den grad tramsigt att det ej kan svaras något därpå. UNT 6 ⁄ 3 1920, s. 3. En sån tramsig historia, men det fanns väl lite verklighet i den förstås, inte kunde de sitta och hitta på alltihop. Johnson GrKrilon 84 (1941). Der Alp (dvs. alven) kan .. vålla huvudvärk eller göra en människa minnesslö och tramsig. Lindqvist ManKvSpr. 64 (1945). Brevhoten är oftast så tramsiga att han arkiverar dem under ”I” för idioti. SDS 12 ⁄ 5 1993, s. C10.
Avledn.: TRAMSIGHET, r. trams, tramsande; i sht i pl., konkretare. SAOL (1950). Jag kände det som om jag var skuld till att pojken dödats (av vargen). – Vad är det för tramsigheter. Du kunde väl inte ha nån skuld till den fasliga olyckan. Widding Svan. 367 (1971). Tramsigheterna avlöser varandra och det senaste tycks vara att de fåniga programledarna ska säga ”gomorron” efter varje mening. KvällsP 9 ⁄ 5 2003, s. 5.