SAOL

publicerad: 2015  
tuffa
tuffa verb ~de ~t ång­loket tuffar
Finita former
tuffarpresens aktiv
tuffadepreteritum aktiv
tuffaimperativ aktiv
Infinita former
att tuffainfinitiv aktiv
har/hade tuffatsupinum aktiv
Presens particip
tuffande
tuffa till sig ⟨vard.⟩ bli tuffare
Infinita formeratt tuffa till siginfinitiv aktiv

SO

publicerad: 2021  
tuffa tuffade tuffat
verb
tuff`a
ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.in, ut åstad­komma ett ljud som upp­fattas som snar­likt "tuff" om ång­lok eller dylikt; ofta mest med tanke på lokets (el. tågets) rörelse
tuffa (in/ut) (någonstans)
tuffa (in) (någonstans)
tuffa (ut) (någonstans)
tåget tuffade in på stationen; ångaren tuffade iväg ner­för floden
belagt sedan 1921; av ljud­härmande urspr.
tuffatuffande

SAOB