SAOL

publicerad: 2015  

tuffa

tuffa verb ~de ~t • ång­loket tuffar

Finita former
tuffar	presens aktiv
tuffade	preteritum aktiv
tuffa	imperativ aktiv
Infinita former
att tuffa	infinitiv aktiv
har/hade tuffat	supinum aktiv
Presens particip
tuffande

tuffa till sig • ⟨vard.⟩ bli tuffare

Infinita formeratt tuffa till siginfinitiv aktiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

tuffa tuffade tuffat

verb

tuff`a

● ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.in, ut åstad­komma ett ljud som upp­fattas som snar­likt "tuff" om ång­lok eller dylikt; ofta mest med tanke på lokets (el. tågets) rörelse

tuffa (in/ut) (någonstans)

tuffa (in) (någonstans)

tuffa (ut) (någonstans)

tåget tuffade in på stationen; ångaren tuffade iväg ner­för floden

belagt sedan 1921; av ljud­härmande urspr.

tuffatuffande

tuffa på, tuffa till

Till SO

SAOB