SAOL

publicerad: 2015  

turnering

turn·­er·ing substantiv ~en ~ar 1 tävling med åt­skilliga del­tagare t.ex. i tennis el. schack2 till turnera 1

Singular
en turnering	obestämd form
en turnerings	obestämd form genitiv
turneringen	bestämd form
turneringens	bestämd form genitiv
Plural
turneringar	obestämd form
turneringars	obestämd form genitiv
turneringarna	bestämd form
turneringarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

turnering turneringen turneringar

turn·er·ing·en

substantiv

turne´ring

1 tävling i flera om­gångar med åt­skilliga del­tagare (eller lag) som möts två och två tills en segrare korats så­väl om serie- som cup­tävlingar (och äv. om bland­former)

schackturnering; tennisturnering

finalen i den stora turneringen; en internationell turnering där alla möter alla

belagt sedan 1917

2 (språklig) ut­formning ofta inne­bärande omformning av något väl­känt tema eller dylikt

en turnering (av något)

en elegant turnering av det klassiska motivet

belagt sedan 1912

Till SO

SAOB

publicerad: 2009  

TURNERING, sbst., se turnera, v.3

Till SAOB