SAOL
publicerad: 2015
tussa
tussa
verb
~de ~t • hetsa: han tussade hunden på tjuven
Finita former | |
---|---|
tussar | presens aktiv |
tussas | presens passiv |
tussade | preteritum aktiv |
tussades | preteritum passiv |
tussa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tussa | infinitiv aktiv |
att tussas | infinitiv passiv |
har/hade tussat | supinum aktiv |
har/hade tussats | supinum passiv |
Presens particip | |
tussande |
SO
publicerad: 2021
tussa
tussade tussat
verb
●
ofta med partikelnihop
driva att angripa
tussa ihop några
tussa någon/något på någon/något
tussa någon på någon
tussa någon på något
tussa något på någon
tussa något på något
tussa ihop någon/något med någon/något
tussa ihop någon med någon
tussa ihop någon med något
tussa ihop något med någon
tussa ihop något med något
hon tussade hunden på honom
○
äv. bildligt
föra samman för diskussion el. annan andlig kamp
tussa ihop de båda meningsmotståndarna
belagt sedan 1684;
till tuss, hetsrop
tussatussande