SO
publicerad: 2021
tynga
tyngde tyngt, presens tynger
verb
tyng`a 
●
ibland med partikelnner
pressa eller dra nedåt genom sin tyngd
tynga (på något)
bördan tyngde (på) hennes axlar; resväskan tyngde hans armar; han försökte tynga ner andra ändan av hävstången med kroppen
○
äv. om fysisk el. psykisk företeelse som ger (personen i fråga) ett intryck av tyngd el. är plågsam eller dylikt
maten tyngde i magen; det sjuka samvetet tyngde honom; de verkade tyngda av stundens allvar; en tyngande plikt
○
spec. i fråga om alltför stor rikedom av detaljer, svårt innehåll eller dylikt
han ville inte tynga boken med en massa lärda citat
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser);
fornsvenska þyngia; till
tung
tyngatyngande