SAOL

publicerad: 2015  
ungdom
ung·­dom substantiv ~en ~ar 1 knappast pl.; ​livets tidigare del: ​i ungdomen vill man ofta förändra världen2 ung person; alla unga personer: ​ungdomarna ville gå på bio; ​dagens ungdom​ – Nästan alla sammansättn. med ungdoms- hör till ungdom 2.
Singular
en ungdomobestämd form
en ungdomsobestämd form genitiv
ungdomenbestämd form
ungdomensbestämd form genitiv
Plural
ungdomarobestämd form
ungdomarsobestämd form genitiv
ungdomarnabestämd form
ungdomarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

Sökningen på ungdomens i SO gav inga svar.

Menade du:

ungdomsvän  
ungdomsgäng  
ungdom  
ungdomseld  
ungdomssynd  
ångdom  

SAOB

Sökningen på ungdomens i SAOB gav inga svar.