SAOL

publicerad: 2015  
upprymd
upp|­rymd adjektiv ‑rymt ~a • glad, munter, livad
Positiv
en upprymd + substantiv
ett upprymt + substantiv
den/det/de upprymda + substantiv
den upprymde + maskulint substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
upprymd upprymt upp­rymda
upp|­rym·da
adjektiv
upp`rymd
● bekymmers­löst glad
JFR munter 1
upprymd (av/över något/att+verb/sats)
upprymd (av något)
upprymd (av sats)
upprymd (av att+verb)
upprymd (över något)
upprymd (över sats)
upprymd (över att+verb)
en lättsam komedi som man blir upp­rymd av att se
belagt sedan 1749; efter tyska aufgeräumt med samma betydelse, till aufräumen, urspr. 'skaffa ut­rymme'; besläktat med 1rum!!
Till SO

SAOB

publicerad: 2011  
UPPRYMD up3~rym2d, adj. -are.
Ordformer
(förr äv. up-)
Etymologi
[liksom d. oprømt efter t. aufgeräumt, p. pf. av aufräumen, röja upp, skaffa rum för, ssg. av auf (se UPP) o. räumen (se RYMMA, v.) (jfr dock Lindroth Adj. 38 (1906))]
befriad från det som tynger, munter, glad; uppsluppen; äv.: påverkad, lätt berusad; äv. i överförd anv., om ngt sakligt. I en upprymd stämning. Serenius (1741). Man inträder icke i ett sorgehus med upprymdt anlete. Leopold 5: 186 (c. 1825). Så upprymd, som i afton, hade han icke varit sedan unga dagar. Carlén Repr. 438 (1839). Andersson, som .. af de täta påhelsningarna i buteljen började bli något upprymd. Blanche Portr. 158 (1889). Han kände sig rent av en smula upprymd. Siwertz Tråd. 53 (1957). Mycket .. som hände denna upprymda kväll i den fullpackade jättehallen bröt mot gängse traditioner. DN(A) 28/8 1964, s. 10.
Avledn.: UPPRYMDHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara upprymd. Hemkommen från Hagaparken, förrättar den lilla jungfrun med ovanlig kryhet och upprymdhet sina sysslor. Sturzen-Becker 2: 47 (1844). Lyckligtvis hindrade de öfriga herrarnes upprymdhet dem ifrån att höra vårt samtal. SDS 1870, nr 26, s. 1.
Till SAOB