SAOL

publicerad: 2015  

urdjur

ur|­djur substantiv ~et; pl. ~ • en­celligt djur; ​till ur- 1

Singular
ett urdjur	obestämd form
ett urdjurs	obestämd form genitiv
urdjuret	bestämd form
urdjurets	bestämd form genitiv
Plural
urdjur	obestämd form
urdjurs	obestämd form genitiv
urdjuren	bestämd form
urdjurens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

urdjur ur­djuret, plural ur­djur, bestämd plural ur­djuren

ur|­djur·et

substantiv

u`rdjur

● typ av encellig, oftast mikroskopisk organism med cell­kärna; det äldsta och mest primitiva djuret var­av vissa arter kan betraktas som växter; före­kommande i stora mängder, främst i vatten el. fuktig miljö

SYN. protozo

amöborna, toffel­djuren och gissel­djuren hör till ur­djuren; en del ur­djur är parasiter och vissa vållar sjukdomar, t.ex. sömn­sjuka och malaria

belagt sedan 1865

Till SO

SAOB