SAOL
publicerad: 2015
urinprov
ur·in|prov
substantiv
~et; pl. ~ el. ~er urin 2prov
| Singular | |
|---|---|
| ett urinprov | obestämd form |
| ett urinprovs | obestämd form genitiv |
| urinprovet | bestämd form |
| urinprovets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| urinprov (urinprover) | obestämd form |
| urinprovs (urinprovers) | obestämd form genitiv |
| urinproven (urinproverna) | bestämd form |
| urinprovens (urinprovernas) | bestämd form genitiv |