SAOL

publicerad: 2015  

uterus

uter·­us [u´ter‑] oböjligt substantiv • liv­moder: ​en uterus

Singular
en uterus	obestämd form
en uterus	obestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

uterus ingen böjning, utrum

uter·us

substantiv

u´terus

● livmoder

uterusframfall

kontraktion av uterus

belagt sedan 1887; av lat. ut´erus 'buk; liv­moder'; jfr ur­sprung till extrauterin

Till SO

SAOB

publicerad: 2012  

UTERUS ɯ4terus, sbst. oböjl., r. l. m.

Etymologi

[liksom d., t., eng. uterus, fr. utérus av lat. uterus; sannol. samhörigt med sanskr. udára, buk. — Jfr UTERIN]

(i fackspr.) hos människa l. djur: livmoder. Pfeiffer (1837). En av mina japanska sagesmän hade vid två olika tillfällen påträffat havsutterhonor i juni månad med vardera två ungar i uterus. FoFl. 1931, s. 132. Karlson redogjorde för hur han genom att instillera sperma i vagina påvisat prostaglandinets motilitets-befordrande effekt på uterus. Bergstrand SvLäkS 323 (1958).

Ssgr (i fackspr.): UTERUS-CANCER. cancer i livmodern, livmodercancer. Wernstedt 348 (1935). —

-MYOM. SvLäkT 1935, s. 837. Uterusmyom .. (dvs.) en blandad godartad bindvävs- och glatt muskelvävnadstumör i livmodern. Lindskog (1997).

Till SAOB