SAOL

publicerad: 2015  
utförande
ut|­för·­ande substantiv ~t ~n till utföra 1,2
Singular
ett utförandeobestämd form
ett utförandesobestämd form genitiv
utförandetbestämd form
utförandetsbestämd form genitiv
Plural
utförandenobestämd form
utförandensobestämd form genitiv
utförandenabestämd form
utförandenasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
utförande ut­förandet ut­föranden
ut|­för·and·et
substantiv
u`tförande
1 det att något ut­förs
utförande (av något)
det är nöd­vändigt att projektet kommer till ut­förande
belagt sedan 1630
2 form som något har blivit ut­fört i
lyxutförande
(någons) utförande (av något)
pipor i olika ut­föranden
belagt sedan 1821
3 utförsel
utförande (av någon/något)
utförande (av någon)
utförande (av något)
bestämmelser an­gående ut­förande av päls­djur
belagt sedan 1617

SAOB

publicerad: 2012  
UTFÖRANDE, sbst., se utföra, v.