SAOL

publicerad: 2015  

utförande

ut|­för·­ande substantiv ~t ~n • till utföra 1,2

Singular
ett utförande	obestämd form
ett utförandes	obestämd form genitiv
utförandet	bestämd form
utförandets	bestämd form genitiv
Plural
utföranden	obestämd form
utförandens	obestämd form genitiv
utförandena	bestämd form
utförandenas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

utförande ut­förandet ut­föranden

ut|­för·and·et

substantiv

u`tförande

1 det att något ut­förs

SE utföra 1

utförande (av något)

det är nöd­vändigt att projektet kommer till ut­förande

belagt sedan 1630

2 form som något har blivit ut­fört i

lyxutförande

(någons) utförande (av något)

pipor i olika ut­föranden

belagt sedan 1821

3 utförsel

utförande (av någon/något)

utförande (av någon)

utförande (av något)

bestämmelser an­gående ut­förande av päls­djur

belagt sedan 1617

Till SO

SAOB

publicerad: 2012  

UTFÖRANDE, sbst., se utföra, v.

Till SAOB