SAOL

publicerad: 2015  
utkora
ut|­kora verb ~de ~t • ut­se till viss värdighet
Finita former
utkorarpresens aktiv
utkoraspresens passiv
utkoradepreteritum aktiv
utkoradespreteritum passiv
utkoraimperativ aktiv
Infinita former
att utkorainfinitiv aktiv
att utkorasinfinitiv passiv
har/hade utkoratsupinum aktiv
har/hade utkoratssupinum passiv
Presens particip
utkorande
Perfekt particip
en utkorad + substantiv
ett utkorat + substantiv
den/det/de utkorade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
utkorad utkorat utkorade
ut|­kor·ad
adjektiv
[u`tkå-] el. [u`tko-]
● sär­skilt ut­vald ofta på ett mer el. mindre mystiskt sätt, spec. i religiösa samman­hang; ibland substantiverat
utkorad (av någon) (till någon/något)
utkorad (av någon) (till någon)
utkorad (av någon) (till något)
han kände sig som Guds ut­korade
belagt sedan ca 1500 (Sex ekonomiska traktater); fornsvenska utkoradher
Till SO

SAOB

Sökningen på utkorad i SAOB gav inga svar.