SAOL

publicerad: 2015  
utvikning
ut|­vik·­ning substantiv ~en ~ar 1 det att vika ut ngt2 av­vikelse från det egentliga ämnet: ​talaren gjorde en liten ut­vikning
Singular
en utvikningobestämd form
en utvikningsobestämd form genitiv
utvikningenbestämd form
utvikningensbestämd form genitiv
Plural
utvikningarobestämd form
utvikningarsobestämd form genitiv
utvikningarnabestämd form
utvikningarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
utvikning ut­vikningen ut­vikningar
ut|­vik·ning·en
substantiv
u`tvikning
1 det att vika ut sig i herr­tidning, på nätet eller dylikt
utvikningsbilder; utvikningsbrud
belagt sedan 1836
2 (kortare) av­vikelse från det egentliga ämnet vid muntlig el. skriftlig fram­ställning
JFR exkurs
en utvikning (om någon/något/sats)
en utvikning (om någon)
en utvikning (om något)
en utvikning (om sats)
efter en längre ut­vikning åter­gick han till ämnet för före­läsningen
belagt sedan 1764
Till SO

SAOB