SAOL

publicerad: 2015  
välbehag
väl|­be·­hag substantiv ~et • till behag 2 1väl 1
Singular
ett välbehagobestämd form
ett välbehagsobestämd form genitiv
välbehagetbestämd form
välbehagetsbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
välbehag väl­behaget
väl|­be·hag·et
substantiv
vä`lbehag
● känsla av fysisk och psykisk tillfreds­ställelse
JFR behag 2, välbefinnande
hon suckade av väl­behag
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska välbehagh 'väl­behag; ynnest'
Till SO

SAOB