SAOL

publicerad: 2015  

vakta

vakta verb ~de ~t • skydda ngn/ngt genom att hålla sig nära och vara beredd att in­gripa: ​vakta värde­sakerna

Finita former
vaktar	presens aktiv
vaktas	presens passiv
vaktade	preteritum aktiv
vaktades	preteritum passiv
vakta	imperativ aktiv
Infinita former
att vakta	infinitiv aktiv
att vaktas	infinitiv passiv
har/hade vaktat	supinum aktiv
har/hade vaktats	supinum passiv
Presens particip
vaktande
Perfekt particip
en vaktad + substantiv
ett vaktat + substantiv
den/det/de vaktade + substantiv

vakta sig • ta sig i akt

Ordform(er)vakta sig

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

vakta vaktade vaktat

verb

vak`ta

● skydda (någon eller något) genom att hålla sig nära och vara beredd att in­gripa mot ev. fara

JFR bevaka 1

någon vaktar (på/över) någon/något

någon vaktar (på) någon

någon vaktar (på) något

någon vaktar (över) någon

någon vaktar (över) något

vakta in­gången; de vill ha en hund som kan vakta huset

○ äv. med av­seende på det farliga skydda mot fara från någon/något, genom att hålla sig beredd att in­gripa

vakta en fånge; vakta elden

○ äv. hålla upp­sikt över

vakta barnen; vakta får

○ spec. med prep.på kontrollera

vakta på sina arbets­kamrater; vakta på sina känslor

vakta sin tunga se tunga

belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska vakta; av lågtyska wachten med samma betydelse; till vakt

vaktavaktande, vakt

Till SO

SAOB