SAOL
publicerad: 2015
vallon
vall·on
[‑o´n]
substantiv
~en ~er • ättling av fransktalande belgier
| Singular | |
|---|---|
| en vallon | obestämd form |
| en vallons | obestämd form genitiv |
| vallonen | bestämd form |
| vallonens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| valloner | obestämd form |
| valloners | obestämd form genitiv |
| vallonerna | bestämd form |
| vallonernas | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på valloners i SAOB gav inga svar.