SAOL

publicerad: 2015  
vigg
1vigg substantiv ~en ~ar • en dyk­and
Singular
en viggobestämd form
en viggsobestämd form genitiv
viggenbestämd form
viggensbestämd form genitiv
Plural
viggarobestämd form
viggarsobestämd form genitiv
viggarnabestämd form
viggarnasbestämd form genitiv
2vigg ~en ~ar hellre än vigge ~n viggar • ⟨ngt åld.⟩ blixt
Singular
en vigg (en vigge)obestämd form
en viggs (en vigges)obestämd form genitiv
viggenbestämd form
viggensbestämd form genitiv
Plural
viggarobestämd form
viggarsobestämd form genitiv
viggarnabestämd form
viggarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
1vigg viggen viggar
vigg·en
substantiv
● en liten dyk­and som har hängande tofs i nacken och vars hanne har svart och vit prakt­dräkt; häckande vid sött el. bräckt vatten
några viggar låg ute på klarvattnet och dök, den ena efter den andra i rask följd
belagt sedan 1611; samma ord som 2vigg!!
2vigg viggen viggar
även
vigge viggen viggar
vigg·en
substantiv
vigg´ el. vigg`e
● något ålderdomligt blixt
åskvigg
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska vigge 'kil; vigg'; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'ngt vasst'
Till SO

SAOB