SAOL

publicerad: 2015  
viking
vik·ing substantiv ~en ~ar 1 forn­nordisk sjö­farare2 ⟨åld.⟩ vikinga­färd: ​fara i viking​ – Alla sammansättn. med vikinga- hör till viking 1.
Singular
en vikingobestämd form
en vikingsobestämd form genitiv
vikingenbestämd form
vikingensbestämd form genitiv
Plural
vikingarobestämd form
vikingarsobestämd form genitiv
vikingarnabestämd form
vikingarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

Sökningen på vikingar i SO gav inga svar.

Menade du:

vikingafärd  
fickpengar  
förskingra  
lökringar  
vikingatåg  
förskingrare  

SAOB

Sökningen på vikingar i SAOB gav inga svar.