SAOL

publicerad: 2015  
vink
vink substantiv ~en ~ar • äv. tips, an­tydan: ​förstå vinken
Singular
en vinkobestämd form
en vinksobestämd form genitiv
vinkenbestämd form
vinkensbestämd form genitiv
Plural
vinkarobestämd form
vinkarsobestämd form genitiv
vinkarnabestämd form
vinkarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
vink vinken vinkar
vink·en
substantiv
● rörelse med öppen hand i luften vanligen för att till­kalla el. av­färda någon
en vink (om något/att+verb/sats)
en vink (om något)
en vink (om sats)
en vink (om att+verb)
vakterna gick ut på en vink av presidenten
○ äv. bildligt, spec. om an­tydd önskan
en fin vink; han väntade sig att de skulle lyda hans minsta vink; värdinnan tittade på klockan, men gästerna förstod inte vinken
○ spec. äv. om an­tydd upp­lysning el. an­visning
JFR antydan 1
tränarens råd och vinkar; hon gav eleverna en vink om hur de skulle göra
belagt sedan 1715; 1635 i bet. 'antydan'; till vinka
Till SO

SAOB