VIRULENS vir1ɯlen4s, r. l. m. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. virulenz, eng., fr. virulence; av lat. virulentia, stank, till virulentus, giftig (se VIRULENT)]
med. om förmåga hos mikroorganism att sprida smitta l. sjukdom, smittsamhet; äv. mer l. mindre bildl. Hygiea 1842, s. 585. (Mjältbrands)sporerna äro ytterst motståndskraftiga och kunna .. intorkade bibehålla sin virulens i många år. 2NF 18: 719 (1912). Man får .. icke glömma, att utom bakteriernas virulens och olika art även människokroppens olika sätt att reagera spelar en viss roll för förändringarna i blodbilden vid sjukdomar. Lindbom BlodSj. 294 (1937). Det (var) säkert riktigt, att alla dessa vanföreställningar efter hand förlorat mycket av sin virulens. Böök Tegnér 2: 366 (1946). Trots att (ebola)viruset har muterat, så har virulensen förblivit densamma under de senaste fyra decennierna. GbgP 14/4 2015, s. 15.
