SAOL
publicerad: 2015
vräka
vräka
verb
vräkte vräkt 1 kasta handlöst; falla i stora mängder: snön vräkte ner2 tvinga att flytta, avhysa: vräka en hyresgäst
Finita former | |
---|---|
vräker | presens aktiv |
vräks (vräkes) | presens passiv |
vräkte | preteritum aktiv |
vräktes | preteritum passiv |
vräk | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vräka | infinitiv aktiv |
att vräkas | infinitiv passiv |
har/hade vräkt | supinum aktiv |
har/hade vräkts | supinum passiv |
Presens particip | |
vräkande | |
Perfekt particip | |
en vräkt + substantiv | |
ett vräkt + substantiv | |
den/det/de vräkta + substantiv | |
den vräkte + maskulint substantiv |
vräka bort
• sälja mycket billigt: hela lagret vräktes bort el. bortvräktes
Infinita formeratt vräka bortinfinitiv aktivPresens participbortvräkandePerfekt participen bortvräkt + substantivett bortvräkt + substantivden/det/de bortvräkta + substantivden bortvräkte + maskulint substantiv
vräka sig
• ligga behagligt utsträckt; leva gott: vräka sig i lyx
Ordform(er)vräka sig
SAOB
publicerad: 2019
VRÄKT, n. (NorrlS 14: 90 (1668), Crusenstolpe CJ III. 2: 208 (1846)), äv. r. l. f. (HammarkDomb. 7/10 1613, FörarbSvLag 2: 58 (1696)).
Ordformer
(äv. w-, -e-, -ch-, -ck-)
Etymologi
(†) i sådana uttr. som (ut)av långo l. långa vräkt, på grund av gammalt groll l. agg l. länge närd fiendskap. War sama slagzmall komit aff långa wrecht för bredstorpa sågaquarn Skull. HammarkDomb. 7/10 1613. Der .. (dråpförsöket) wore af dheres handewärkan, så är det icke skedt af långo wräkt, uthan af brådom skilnad. ConsAcAboP 6: 218 (1687). En plan, af långo vräkt, som gick i fullbordan. Crusenstolpe CJ III. 2: 208 (1846).