SAOL

publicerad: 2015  

vrång

vrång adjektiv ~t ~a • o­riktig, förvänd; mot­strävig, o­gin

Positiv
en vrång + substantiv
ett vrångt + substantiv
den/det/de vrånga + substantiv
den vrånge + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de vrångare + substantiv
Superlativ
är vrångast
den/det/de vrångaste + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

vrång vrångt vrånga

adjektiv

● sur och mot­strävig om person

JFR avog, vresig 1

vrång (mot någon)

hon var ofta vrång på morgnarna men längre fram på dagen brukade hon tina upp

belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska vranger 'vriden; förvänd; oriktig; mot­spänstig'; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'vriden'

Till SO

SAOB