SAOL

publicerad: 2015  
yrka
yrka verb ~de ~t • ⟨särsk. jur.⟩ begära, kräva: ​yrka av­drag för rese­kostnader; ​å­klagaren yrkade på ett strängt straff
Finita former
yrkarpresens aktiv
yrkaspresens passiv
yrkadepreteritum aktiv
yrkadespreteritum passiv
yrkaimperativ aktiv
Infinita former
att yrkainfinitiv aktiv
att yrkasinfinitiv passiv
har/hade yrkatsupinum aktiv
har/hade yrkatssupinum passiv
Presens particip
yrkande
Perfekt particip
en yrkad + substantiv
ett yrkat + substantiv
den/det/de yrkade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
yrka yrkade yrkat
verb
yr`ka
● formellt kräva beslut om viss åt­gärd etc., särsk. vid samman­träde eller dylikt
någon yrkar (på) något/sats
någon yrkar (på) något
någon yrkar (på) sats
yrka av­slag; yrka på fällande dom; åklagaren yrkade att kvinnan skulle häktas
○ äv. försvagat efter­tryckligt kräva
belagt sedan 1624; jfr fornsvenska yrkia 'arbeta; odla; ut­föra'; gemensamt germanskt ord (engelska work), besläktat med orka, verk
yrkayrkande, yrkan
Till SO

SAOB