SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1902 BEGÄNGARE, m. Etymologi [bildadt till BEGÅ, sannol. efter mönster af FOTGÄNGARE, PARTIGÄNGARE o. d.] (†) person som begår; särsk. till BEGÅ I 4 a δ. En trogen altar. sacramentets begengare. Swedberg Sabb.-ro 1173 (1691, 1712). SAOB Alfabetisk lista begåfvare begåfvelse begånga begäcka verb begägna verb begängare subst. begängelse subst. begär subst. begära subst. begära verb begäran subst. Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content