[liksom ä. d. betænke efter mnt. bedenk, motsv. holl. o. ä. t. bedenk till bedenken (se BETÄNKA)]
(†)
1) [jfr mnt. in bedenk ten, holl. o. ä. t. in bedenk nemen] öfvervägande, öfverläggning; i uttr. stå i betänke, vara föremål för öfverläggningar, vara påtänkt, vara fråga om; jfr BETÄNKA I 5. Hwarföre mädan thett haffwer nu så länge stått i bitenckie them emellan, sÿness nödigdt wara att dher wppå nu bleffwe een änskap (dvs. slut) och förlijckningh. Växiö domk. arkiv 1652, nr 9.
2) [jfr motsv. anv. i ä. d. samt ä. t. nach wolbedachtem bedenk] mening, åsikt; jfr BETÄNKANDE 2. Ett breff .., ther wtaff j nogsamt warde fornimendis huad hans betencke är både åm skide karer .. så och åm bråther. FH 4: 120(1556). Theras betencke hölt iag gott. Växiö domk. akt. 1651, nr 181.
3) [jfr ä. t. das man an irer himelischen stim zweivel oder bedenk neme] tvekan, tveksamhet, tvehågsenhet; jfr BETÄNKA II 2. Så beteknar Olunda eller Olynde alt hwad betänk, ohog, .. olag och otolsamhet, som ålderdomen besvärar. Wettersten Forssa o. Hög 7(c. 1750).
